Post

$ZEC Nyligen, efter att ha granskat mina egna trades, upptäckte jag äntligen ett mycket smärtsamt problem: Det är inte så att jag inte kan tjäna pengar, men det är bara för lätt att 'skära av vinster och förstora förluster.' Med samma hävstång och handelslogik började jag oroa mig för en tillbakagång så fort positionen började ge vinster, särskilt när vinsten nådde runt 100 %, oroa mig för en tillbakagång, rädd att vinsterna jag tagit skulle gå förlorade och tog snabbt vinsten. Men om du tänker efter, om spotpriserna bara stiger med några få procentenheter, vad är det egentligen jag är rädd för? Omvänt, när jag går in i flytande förluster är min strategi helt omvänd. Om du inte skär dina förluster när du ligger lite efter, och fortsätter hålla ut efter att ha förlorat några hundra poäng, även om du får chansen att gå jämnt ut eller göra en liten vinst, kommer du alltid att tänka, 'Om jag väntar lite längre kanske jag får tillbaka det.' Och resultatet är— När det är lönsamt kan du inte hålla fast; när du förlorar håller du ut. $ZEC och $UNI är de två vanligaste fallen. För närvarande har ZEC:s orealiserade förlust överstigit 1100 %, och UNI:s orealiserade förlust närmar sig 2000 %. Dessa två positioner har hållits i nästan en månad. När jag tänker efter är det verkligen ironiskt: Om jag hade använt hälften av mitt tålamod från att förlora positioner på lönsamma positioner, kanske resultaten hade varit helt annorlunda nu. Efter en månads hårt arbete ökade de totala tillgångarna bara med cirka 10%. Så nu känner jag alltmer att den verkliga svårigheten med handel kanske aldrig är att hitta möjligheter, utan att hantera sina känslor och sin mänsklighet. När det är dags att ta vinst är du alltid rädd för att missa lite; När det är dags att minska förlusterna fantiserar de om en retur.