Post

Japans 10-åriga statsobligationsränta steg till cirka 3,055 %, den högsta sedan 1996. För dem som är vana vid Japans nollräntor kan denna siffra verka något obekant. Faran är inte begränsad till att japanska obligationsinnehavare förlorar pengar. Under de senaste decennierna har många globala affärer baserats på en enkel premiss: finansiering med billig yen, sedan köp av amerikanska statsobligationer, amerikanska aktier eller andra högavkastande tillgångar. När japanska räntor stiger och yenen kan återhämta sig minskar vinsterna från dessa affärer, vilket tvingar vissa fonder att minska sina innehav och återvända till Kina. Det är också därför Tokyos obligationsvolatilitet kan nå New York. Japanska institutioner är viktiga globala utländska tillgångsköpare; när deras inhemska obligationer äntligen ger rimliga avkastningar kommer deras incitament att fortsätta bära växelkursrisker och gå utomlands för att köpa obligationer att minska. USA och Europa, som strävar efter att hålla låga finansieringskostnader, kommer också att förlora en stabil köpare. Japans räntenormalisering låter som en inrikespolitik, men i verkligheten drar den i globala finansieringskanaler. Om du vrider kranen lite mindre kan höghävningsaktiva på långt håll känna sig törstiga först. #日本10年期国债收益率创30年新高